Helelena

Ok, jag har insett det nu.
Önskar att nån kunde sagt nåt tidigare! Hade sluppit så mycket bekymmer!!
Visst, så här i efterhand kan jag se att tecknen fanns där, små hintar här och där, och om jag bara lagt ihop två och två så är det klart att jag hade förstått... Men det gjorde jag inte, och det fick jag lida för...
Men nu står det väldigt klart för mig:

Jag kommer aldrig att bli nån Charlotte Kalla. Längdskidåkning är INTE för mig...

Jag som hade riktat in mig på OS 2014 i Ryssland, men nu får jag nog nöja mig med Barnens Vasalopp på Näset på lördag...

Ok, ska jag ta det från början?

Kom hem från jobbet strax efter tre, glad i hågen, och trots lite snor kvar i rören så kände jag att det kunde vara skönt med en skidtur, har ju inte gjort nåt annat aktivt denna vecka!!! Visst var det lite varmt, men skönt med inte så mycket kläder och solen som kika fram mellan molnen...

Hade lite funderingar på hur glidet skulle vara. Vilka skidor skulle jag ta, de vallningsfria eller?? Skulle det klibba snö under skidorna?? Eller skulle det vara isigt och väldigt halt?? Spelar det i så fall nån roll vilka av skidorna jag väljer? Hur skulle fästet vara, skulle jag stryka på nå fästvalla??
Bestämde mig för att ta de lite "bättre" skidorna, som inte är vallningsfria, och kladdade lite amatörmässigt på lite fästvalla och gav mig glad och nöjd iväg!

Redan från början märkte jag att var varken klibbigt eller isigt i spåret, utan mjukt.
Vääldigt mjukt... Tänkte att det kanske blir bättre när man kommer upp en bit, och inne i skogen där solen inte legat på.. Efter uppförsbackarna blir det säkert lättare!! Men ju längre jag kom, desto mjukare blev det! Skidorna sjönk ner i snön vartannat steg!! Och inte vart det bättre utför!! Sjönk ner även det, så det blev motstånd i snön!!

Vad hjälpte det med bra sittande pjäxor?
Då fötterna ändå vrickades i den mjuka snön!!
Vad hjälpte det med längre stavar?
Då de ändå sjönk ner så längt i snön att de blev kortare än de gamla, plus att de fastnade så det högg tvärstopp!
Vad hjälpte det med fästvalla?
Då fästet var mitt minsta problem, det var glidet jag saknade!

Jag ramlade säkert sju gånger idag, pga vrickade fötter och fastnande stavar!!
Det gick verkligen inte att åka!!
När spåret började närma sig den riktiga vägen kände jag att detta var min enda räddning, åka ut dit och gå hem!!
Orkade inte följa spåret tillbaks och runt igen...
Sagt och gjort, vägen ut dit var i och för sig ännu jobbigare, då den var ännu mjukare!
Ett par snöskor hade passat bättre!! Men skam den som ger sig!!
Där kom ändå ljusningen på denna skidtur, ett nykört skoterspår, så där var snön packad och skidvänlig!
Så jag slapp faktiskt gå, kunde köra riktigt bra i dikeskanten, enda problemet var allt grus som sprutat in från vägen, så glidet var inte det bästa (och förmodligen slipade jag av ett lager av dina skidor J!!), men det struntade jag i!!

Och tillslut kom jag in på det gamla skoterspåret som ledde hemåt!
Hade kunnat underlätta, om det inte hade sett ut såhär:

Stubbar, stenar, kvistar och stora kratrar efter älgar som traskat där...

Vid det här laget visste jag inte om jag skulle skatta eller gråta...
Skrattet var närmare, kände verkligen att mer otur än såhär är det omöjligt att ha!!

Jo, nämnde jag förreste att det regnade....

Spöregnade.....

Och haglade.....

Ser ni berget där bakom??? Näe, nästan inte... Pga av regn och hagel....

Och just det, nämnde jag skavsåret då??? Inte?? Fick skavsår oxå....

Men som tur var så var det inte så långt hem, det var det som höll mig uppe, även om tanken på att ringa E och be honom hade slagit mig både en och två gånger!!
Även tanken på hur förbannad E hade blivit om han hade följt med!! Så förbannad som han var på den förra turen!!

Men ja, nu står det klart för mig...
Min skidkarriär kommer inte att starta denna vinter i alla fall!!

Och motion det fick jag, antagligen lika mycket motion som om jag åkt två varv, när spåret inte tinat sönder!!