När man ska vara duktig...

Var och köpte en ny rem till gräsklipparn, då det gick sönder en sist jag klippte.
Och trots att försäljaren inte trodde vi skulle hitta rätt rem, pga att jag är tjej (sa han inte, men tänkte rätt säkert) och inte kunde nå siffror, som han egentligen inte frågade efter, utan bara antog att jag inte kunde, vilket jag heller inte kunde, men jag är helt övertygad om att E definitivt inte kan några siffror heller, så hittades rätt rem i alla fall!
.
Så hem och monterar bort den gamla, ända tills jag upptäcker att verktygslådan är i E´s bil, så jag kan få bort den helt, och inte få dit den nya.
Men han var snart hemma, så jag fick verktygen. Sen får jag nästan, nästan dit den nya remmen, men tvingas till slut få hjälp då jag helt enkelt inte lyckas få dit den nya runt den sista remskivan.
.
Med E´s hjälp så får vi till sist dit den och glad i hågen lastar jag av den från släpvagnen, kör fram den och ska bara plocka ihop grejer som ligger löst runt gården när jag tycker den börjar låta konstigt, och springer dit, och då ryker det för fullt från den.
.
Suck...
.
Då visar det sig att den nya remmen, nyss inköpt alltså för 340:-, hamnat utanför en pinne som ska hålla remmen på plats, och har därför på ca 3 min slitits sönder så den är om möjligt sämre än den gamla, och således lika obrukbar som den gamla...
.
Skit!!!!!
.
E försöker trösta med att det kan ha hänt när han var där och drog, det behöver inte vara mitt fel, men lika surt känns det ändå!! 340:- åt skogen!!! Och ingen gräsklippare som funkar heller... Och dessutom kommer det ju att kosta ytterligare 340:-...
.
Så nu står den kvar där ute och skäms...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback