Helelena

Har varit och tänt ljus. Tänkte på det, och det var fyra heeelt olika ljus som tändes.

Ett ljus var för en klasskompis till mig, som jag inte hade nån kontakt med när han dog, och egentligen aldrig stått nära, men som ändå liksom... Ja, som jag vill tända. Han dog i en fruktansvärd sjukdom, alldeles för ung.

Ett ljus var för en klasskompis till E, som var en av hans bästa vänner, som dog i en tragisk olycka alldeles för ung.

Ett ljus var för Morfar, som hann leva hela sitt liv.

Och ett ljus var för mitt kusinbarn, som aldrig nånsin hann uppleva detta liv.

.

Trots att detta är sorgliga öden, så gör denna tradition mig ändå glad, eller kanske inte glad, men varm inombords.

Det är en fin tradition, både estetiskt fin; det är mycket gemytligt att strosa runt på kyrkogårdarna med alla dessa ljus, (särskilt skogskyrkogården i Bispgården) och så är det en fin gest; att tända ett ljus för någon man bryr sig om. Och det blir så tydligt vad många som bryr sig om nån, och som man skänker en extra tanke till denna dag.

.

Jag tänder min ängel här hemma och tänker lite extra!