Helelena

Håhåjaja...
Är helt trött och slut!!

Har varit trött och slut hela hösten... Skyller det på mörkret... Men idag är jag extra slut...

Igår snickrade vi på ganska bra, nu har vi lyckats få ihop ramen, och så satte vi dit alla golvåsarna.
Nu är det bara stoplarna som ska upp och sen kan vi nog börja sätta dit golvplankorna. Ska bli så skönt att få en bro, att slippa hoppa/klättra en halv meter bara för att man ska ut/in!! Och sen slippa riskera livet eftersom man mellan varje gång man går ut glömmer bort att vi inte har nån bro... Men faktiskt är det bara en som helt glömt bort det och gått rakt ut, och det var lillasyster, som tur var gick det bra. Sen har vi ju inte byggt själv trappen så man kommer ju att få fortsätta klättra ett tag till, men man slipper ju risken i alla fall, för nu har man ju två meter golv på sig att inse att trappen är obefinlig.
Tyvärr så har vi en himla massa kvällsmöten på jobbet, så det blir många kvällar borta för mig, så E får snickra själv, det går ju bra, men känns inte riktigt rättvist, tar längre tid och dessutom tycker jag att det är roligt att snickra och att jag faktiskt handgripligen kan hjälpa till!!
Ja, och så till historien om varför jag är extra trött idag (föruto energin jag gjorde av med igår).
E frågade mig igår om det var nån bensin kvar i PV:n. -Ja, sa jag. Jag har inte kört den på länge, så det borde det vara, du tar dig alldeles säkert till jobbet!! Sa jag med övertygelse i rösten.  Han skulle jobba över så han börja kl. 3 på natten. Kl 03.31 i morse vaknade jag av att E satt på sängkanten och fråga, lite lätt irriterad -Ska du gå på jobbet eller ska du kliva upp och skjutsa mig nu?!?! Yrvaken fråga jag om han fått soppatorsk, och var. -Ja, i Lienbacken!! svara han och gick iväg. OOps, tänkte jag, lienbacken ligger kanske närmare en mil bort, hur tog han sig hem?? Tänkte jag, och övervägde att somna om och låtsas som ingenting, han måste ju vara skitförbannad om han gått ända därifrån!! Och ofrånkomligt var det mitt fel!!
Jag klev upp och smög mig ner ut i bilen, from som ett lamm och väntade på skäll... Sen visade det sig att bilen bara börjat hacka och hosta i lienbacken, så då vände han och tänkte hinna så långt hem som möjligt. Och han hann nästan ända hem, uppför den otroligt långa och jobbiga backen i alla fall som vi har hem. Han hade bara behövt gå ca två km.. (eller ja, bara och bara, två km är nog nog så långt kl 3 på morgonen i kolsvarta mörkret...) Så han var inte så arg, *pust* utan jag överlevde... Sen visade det sig att han inte hade några pengar på mobilen heller, och det var ju inte mitt fel i alla fall...
Så halv fyra i morse fick jag ta en tripp till B-gården... Hur lätt var det att somna sen?? -Nu är det tre timmar kvar.... Nu är det två timmar och fyrtiofem minuter kvar... Nu är det två och en halv timme kvar... Ja, ni fattar...


Näe, nu ska jag fortsätta jobba!!

PS. Jag vill också ha en massa kommentarer som min syster!!
Det är typ fyra stycken som lämnar kommentarer hos mig, och är det inga fler som läser än fyra kanske det är dags att lägga av.. OK, jag kanske inte skriver om tokintressanta grejer, men ni kan väl säga hej i alla fall!! DS