Helelena

Jag måste säga det! Om mig själv!!

Eller vänta, vi börjar med att bokföra gårdagens joggrunda ordentligt då.

*Promenad, runt en kilometer över isen kanske?

*Jogg, skulle tippa på strax under 2 km, då klockan visade 13 min. Iofs var det inte uppför, så det kan ju ha kapat tiden lite, men ja. På ett ungefär. 13 min var det i alla fall!

.

Så kommer vi till idag då.

SKulle inte jag tillbringa resten av denna kväll i soffan??

Jo, det var tanken!

Ända tills jag upptäckte att det andra avsnittet av Mästarnas mästare gick på tv:n och jag kom på att jag måste se det första avsnittet!

Detta upptäckte jag lite sent, vid halv åtta, så jag har inte hunnit se det andra i alla fall.

Men jag letade upp svtplay, la mig tillrätta i soffan och startade.

Och vad som hände sen kan jag knappt förklara.

Jag blev så inspirerad av Ingemar Stenmark, Hanna Ljungberg och de andra, så när avsnittet var slut klev jag upp ur soffan, drog på mig löparkläderna och gav mig ut och joggade.

Och itne joggade jag 2 km heller, näe, utan

*3 km jogging, på 21 minuter. PÅ 21 MINUTER!! 3 KILOMETER!!!

Klockan halv nio på en söndagkväll.

.

Sist jag sprang 2 km, så tog det 17 min, alltså i snitt 8,5 min/km.

Och 21 minuter idag innebär en förbättring på 1,5min/km, alltså 7min/km!!

Tog en halvtid när jag vände, och den första 1,5km tog ca 9 min, och den andra, uppför, tog alltså ca 12 min.

.

Och allt detta med uppladdning NOLL, eller egentligen:

-smörgåstårta

-godis

-en halv kebabrulle

-mera godis

.

Men jag gjorde det!!

Haha! Tänkte när jag klädde på mig "Men Helena, vad gör du?? Varför ligger du inte i soffan nu??"

Och det enda varenda fiber i min kropp sa var: "För att jag vill ut och springa!!"

.

Såhär sitter jag nu, lite illamående pga all mat som skumpat runt i magen, men sjuuuukt nöjd, röd och svettig!

Haha! Vad läcker jag låter!

Men jag måste säga, att mycket sitter i hjärnan.

Hemvägen, alltså andra halvan av sträckan är bara flackt, sen svagt uppför och uppför.

Och efter den värsta uppförsbacken (inte så farlig egentligen, men i sammanhanget det jobbigaste partiet på sträckan) så var jag nära att avbryta, eller gå, "bara en liten stund, och hämta andan", och jag kände mig lite illamående, och tänkte att "faan, jag klarar de inte".

Men tusan så jag lyckades övertala hjärnan ändå, och klara det!!
Och förhoppningsvis är hjärnan lite snällare mot mig nästa gång!

.

Nu blir det duschen, och sen film i soffan, och ingen mer träning idag!!

.

Faan vad jag är bra!