Helelena

I helgen, på cruisingen, ska jag få umgås med Alla mina tre allra bästa vänner!!
Dessa tillfällen är sällsynta, oftast blir det bara nån, eller så är nån borta, eller så blir det helt andra vänner.
Som på midsommar. Det är ju jättetrevligt i alla fall, men på nåt konstigt vis känner jag mig aldrig riktigt hel om inte i alla fall nån av mina vänner är med. Sen spelar det ingen roll om det bara är vi fyra, eller om det är trettio pers till, så känns det ändå en smula tryggare om nån av dem är med. Och i helgen ska vi vara alla fyra!!
Det blir faktiskt andra gången på bara några veckor vi lyckas samlas, måste vara nåt slags rekord tror jag.

Vilka är vi då??
Ja, vi är faktiskt fyra stycken ganska olika individer. Väldigt olika skulle jag vilja säga, fast nånstans knyts våra själar samman och vi passar så himla bra ihop och har fruktansvärt roligt tillsammans. Oj, deep!!
Vi är lika gamla, till åldern, men till sättet skiljer det många år emellan oss.
Vi har L, som förlovat sig och nästan planerar bröllop, med hundar och hus. Hon har alltid varit ca 40 år äldre än oss andra, fast hon i verkligheten är den yngsta. Hon älskar djur och natur och grämer sig väldigt att hon inte föddes på medeltiden. Hon har  ca 75 000 saker hon skulle vilja göra innan hon dör, och har faktiskt gjort några av de! Som tur är har hon äntligen hittat en karl som är karl nog att säga nej till henne, för det finnas andra som misslyckats, har hon en gång bestämt sig för nåt så är det så hon ska ha det, end of diskussion! Och det är väl detta faktum som gör att alla tror att deras förhållande kommer att hålla för alltid!
Sen har vi I som är näst yngst i verkligheten, men kanske yngst i sättet. Eller så är det bara för att hon är så kort som det känns så. Hon är kanske den som är starkast av oss, har vänt upp och ned på sitt liv flera gånger, hon har köpt hus, och lämnat det, sagt upp sig från jobbet och helt vänt riktning på karriären. Hon har världens härligaste familj som alltid får en att känna sig som hemma. Och är man kompis med I får man hela familjen på köpet!
Hon kan inte ljuga och har aldrig längre än ca tre sekunder till skrattet, hon får alla på bra humör och kan charma vem som helst!
Sen har vi C. Den äldsta i gänget, hårdast utåt men en ganska mjuk och späd tjej under ytan. Och kanske barnsligaste. Min ständiga vapendragare när det kommer till fest. Det är till stor del jag och C som står för alla roliga partyhistorier som vi kan skratta gott åt i efterhand. I har nog oxå bidragit med några medans Mogna Maggan L alltid kan kontrollera sitt spritintag. Detta resulterar i att C ALLTID ringer mig på söndagarna (efter en fest förstås, inte alla söndagar såklart, hon är ingen alkis) med jordens ångest och klagar för mig. Då är det bara att leka psykolog och jourhavande kompis! 
C bor med sin folkracegalna pojkvän och kämpar ständigt med att få han att inse att det finns mer i livet än folkrace, städning till exempel.
Hon är även starkast av oss alla och kan spöa sin pojkvän vilken dag som helst. Hon står också för den bästa sångrösten i gänget, även om hon inte inser det själv och vägra sjunga för nån annan än duschhandtaget. Om inte spritmängden övergår blodmängden i kroppen, då kan hon släppa loss så pass att i alla fall vi fyra får höra några toner.
Sist, men inte minst är det Jag. Jag kan nog kanske vara snäppet barnsligare än C, men det är ju p.g.a det som jag jobbar på dagis. Och tillsammans sjunker nog jag och C långt ner under de andras humornivå, om vi är på det humöret. Hmm, vad jag har för roll är jag inte riktigt säker på. Jag är den som mest och oftast visar min kärlek till de övriga tror jag, pussar och kramar de ofta och förr i tiden låg jag och gosade järnet när vi såg på film, inte till allas belåtenhet alla gånger. Tvärtemot C så har jag själv oftast inte vett att ångra nåt jag gjort, eller så är det nog att för det mesta kommer jag aldrig ihåg vad som hänt. Och när det är så ligger ångesten tungt över mig.
Sen så får väl mina vänner fylla i resten...

Hur träffades vi då??
Lite snabb genomgång: Jag och I började umgås redan i början av högstadiet och har hängt ihop med eller mindre sen dess. Vi delade lgh i ettan på gymnasiet. Och det var då C kom in i bilden, för vi hade valt samma linje i gymnasiet, innan hade vi väl inte avrit några närmare vänner. I slutet av gymnasiet träffades C och L och bestämde sig för att bo ihop i ett hus sommer efter gymnasiet. Detta avgjorde allt och L var nu en del av vårat lilla gäng. Och tvärtemot vad alla säger så kan bevisligen mer än två vara bästa kompisar, vi är nämligen fyra och har aldrig haft några bråk eller någon avundsjuka sinsemellan.

Tillsammans är vi i alla fall oslagbara, och jag tror att alla våra pojkvänner skulle döda oss om det visste allt vi delade med varandra!!

Jag älskar er i alla fall, och det kommer jag alltid att göra.