Helelena

Nu har jag inte varit på en fest sen i september då vi hade 10-årsjubileet. Eller har varit på nån fest, men då har jag kört. Jag har inte haft nåt som helst sug efter att festa eller dricka alkohol. Nåt enstaka glas vin har jag druckit, men inget mer. Och det känns helt OK.

Nu är det fest imorgon, eller Lilla julafton, och då hade jag tänkt dricka. Har inte tänkt så mycket på det, förutom att man får väl ta det lite lugnt eftersom det var så länge sen sist. Men nu har jag börjat upptäckt att jag är nog mer nervös för detta än vad jag trott. Inatt drömde jag, vad man måste kalla en mardröm. Drömde att jag var på fest, hade jättetrevligt och superskoj. Tyckte inte att jag var så full, men när jag vaknade upp dagen efter (i drömmen alltså) så visade det sig att jag varit jättefull, och gjort hur mycket dumma saker som helst, och kom inte ihåg nånting av det. Och jag kände i drömmen att jag hade riktig ångest!
Som om jag går och gruvar mig, och det kanske jag gör oxå.

Vet inte riktigt vad som hänt med mig, för det var inte så att det hände nåt på 10-årsjubileet som jag hade nån ångest för. Det är väl i och för sig bra, det är inte så att jag tycker det är jobbigt att inte dricka, men ibland , som imorgon kväll, så känns det ju som om man vill det. Och det känns som ett bra tillfälle att prova vingarna lite, då det är en hemmafest med bara tjejer, så man behöver inte riskera att träffa massa andra människor..
Å andra sidan är det på tjejfesterna det brukar bli värst, för då känner man sig så trygg, och har så roligt så drickat bara slinker ner utan att man märker nåt.

Eller så har jag helt enkelt blivit vuxen, och jag kanske rent av kommer att bli nykterist.
Det kan ju inte vara nåt fel i det?
De där reklamfilmerna som går på tv:n ger en verkligen tankeställare.
Väger det där extra roliga man får på kvällen verkligen upp allt där andra??
Varför i hela h*lvetet dricker man, när det till största delen skapar ont??

Varför?