Idag hade jag
en sån där lugn och skön morgon igen. I alla fall till en början.
Jag vaknade av väckarn, men hade ställt den tidigt så man hann ligga och dra sig en stund. Sen klev jag upp å duscha i godan ro. Tog på mig kläderna, ett par av de nya byxorna jag köpte igår i stan (hade rejäl byxbrist, så jag lyckades hitta två par på H&M, plocka fram frukost och åt med V. Vi började samtidigt i morse, så han åkte med mig istället för att E skulle skjutsa ner honom. När vi ätit klart hade vi lagomt med tid att klä på och fara. Men där tog lugnet slut. V skulle gå och tvätta munnen, samtidigt frågar jag honom var hans handskar är. Jag, som vuxen kvinna, tror ju att hans simultanförmåga är samma som min, att han fortsätter tvätta munnen samtidigt som han svarar. Vilket jag upptäcker att han ej gör när jag vänder mig om, då står han bara och funderar. "Men tvättta munnen nu då!!" Han vet i alla fall inte var handskarna är. När han tvättat munnen och torkat sig så står jag och håller fram tjocktröjan åt honom. "Jag är pinknödig!!" OK, tänker jag, med hyfsat behärskat lugn. "Pinka då!" "Men jag får inte av mig byxorna!" Då kommer straffet för att jag inte hade tid att hjälpa honom knyta byxorna tidigare när jag satt på toaletten. Jag skulle hjälpa honom när jag hade duschat sa jag åt honom. Istället hade han tagit saken i egna händer och gjort, inte en dubbelknut, utan en trippelknut!! Och hårt åtdragen, han fick ju inte ens ner byxorna utan att knyta upp!! OK, då knyter vi upp då!!! Jag lyckades i alla fall behålla lugnet utåt sett hela morgonen, men här tröt det ordentligt invärtes!! GAAAAH! Skrek det inombords på mig här. Tillslut åkte knuten upp, och pinket ner. Tvätta händerna, torka, och inte på vilket sett som helst, utan ordentligt, först med den ena handduken, och sen med den andra, så att man blir "riktigt torr" lärde han mig. Jovisst. "På med kläderna nu då!" Och alla som känner V vet att det inte görs i all hast. Men turligt nog så gick det riktigt bra denna morgon, var ju bara skorna, mössan och jackan som skulle på. I samma veva kom fadern i huset ner. "Var är V´s handskar??" frågar jag snällt..."De ligger kanske kvar i bilen" "KANSKE??? VAR ÄR DE???" Gentemot E försvinner tålamodet lite tidigare jämfört med mot V... "De ligger i bilen...." Slänger med sig grejerna och ut i bilen. Klockan i bilen visar att vi har fem minuter kvar... Jag brukar åka ca en kvart innan för att hinna i tid... Hittar en handske mellan sätena i E´s bil, men bara en... Argh!! Flänger runt och till slut hittar jag den andra.. På golvet.... Blöt.... Och eftersom termometern visade på -13 imorse, frusen... Jippi!! Sen for vi ner i alla fall, som tur var för V´s far så skulle han vara inne....
Så kan en mrogon förvandlas från himmel till helvete på tio minuter...
Jag vaknade av väckarn, men hade ställt den tidigt så man hann ligga och dra sig en stund. Sen klev jag upp å duscha i godan ro. Tog på mig kläderna, ett par av de nya byxorna jag köpte igår i stan (hade rejäl byxbrist, så jag lyckades hitta två par på H&M, plocka fram frukost och åt med V. Vi började samtidigt i morse, så han åkte med mig istället för att E skulle skjutsa ner honom. När vi ätit klart hade vi lagomt med tid att klä på och fara. Men där tog lugnet slut. V skulle gå och tvätta munnen, samtidigt frågar jag honom var hans handskar är. Jag, som vuxen kvinna, tror ju att hans simultanförmåga är samma som min, att han fortsätter tvätta munnen samtidigt som han svarar. Vilket jag upptäcker att han ej gör när jag vänder mig om, då står han bara och funderar. "Men tvättta munnen nu då!!" Han vet i alla fall inte var handskarna är. När han tvättat munnen och torkat sig så står jag och håller fram tjocktröjan åt honom. "Jag är pinknödig!!" OK, tänker jag, med hyfsat behärskat lugn. "Pinka då!" "Men jag får inte av mig byxorna!" Då kommer straffet för att jag inte hade tid att hjälpa honom knyta byxorna tidigare när jag satt på toaletten. Jag skulle hjälpa honom när jag hade duschat sa jag åt honom. Istället hade han tagit saken i egna händer och gjort, inte en dubbelknut, utan en trippelknut!! Och hårt åtdragen, han fick ju inte ens ner byxorna utan att knyta upp!! OK, då knyter vi upp då!!! Jag lyckades i alla fall behålla lugnet utåt sett hela morgonen, men här tröt det ordentligt invärtes!! GAAAAH! Skrek det inombords på mig här. Tillslut åkte knuten upp, och pinket ner. Tvätta händerna, torka, och inte på vilket sett som helst, utan ordentligt, först med den ena handduken, och sen med den andra, så att man blir "riktigt torr" lärde han mig. Jovisst. "På med kläderna nu då!" Och alla som känner V vet att det inte görs i all hast. Men turligt nog så gick det riktigt bra denna morgon, var ju bara skorna, mössan och jackan som skulle på. I samma veva kom fadern i huset ner. "Var är V´s handskar??" frågar jag snällt..."De ligger kanske kvar i bilen" "KANSKE??? VAR ÄR DE???" Gentemot E försvinner tålamodet lite tidigare jämfört med mot V... "De ligger i bilen...." Slänger med sig grejerna och ut i bilen. Klockan i bilen visar att vi har fem minuter kvar... Jag brukar åka ca en kvart innan för att hinna i tid... Hittar en handske mellan sätena i E´s bil, men bara en... Argh!! Flänger runt och till slut hittar jag den andra.. På golvet.... Blöt.... Och eftersom termometern visade på -13 imorse, frusen... Jippi!! Sen for vi ner i alla fall, som tur var för V´s far så skulle han vara inne....
Så kan en mrogon förvandlas från himmel till helvete på tio minuter...
Kommentarer
Trackback
