Ödet

Jag har nog börjat tro på ödet nu. Idag.
Imorse när väckarn ringde så råkade jag stänga av den istället för att snooze:a. Mitt i min sovdimma tänkte jag inte längre än typ "Ajdå, det var ju inge bra". Och därpå somnade jag om. Vanligtvis så brukar jag faktiskt ha sinnesnärvaro nog att ställa om väckarn då detta inträffar, eller ligga på "aga" så jag inte somnar om. Men inte imorse. Beror nog på min konstanta trötthet, så jag typ känner mig mer död än levande när väckarn ringer.
Ja, ligger i alla fall där och sover ganska gott, när hemtelefonen plötsligt ringer.
Jag rusar upp i panik, förstår att jag nog sovit längre än jag borde, tror nästan att det är jobbet som ringer.
Men när jag hinner titta på klockan nånstans när jag flyger ner för trappan för att hinna svara så är ju klockan precis 7, vilket är den tid jag börjar, och tycker att de borde inte sakna mig redan.
Den som ringer presenterar sig som ****** från DHL, han undrar om min mamma heter Marianne Karlsson.
-Öhh, näe, det gör hon inte. -Nähä, svarar han förbryllad, är det nån granne till dig då??
-Näe, svarar jag och eftersom jag på nåt knasigt vis, fortfarande sömndrucken, tror att han kanske tror att jag bor på Ede där mina föräldrar bor. Så jag säger -Jag bor i Pålgård. -Bor HON i Pålgård? frågar då denne leverans man. -Näe, JAG bor i Pålgård. -Jaha, men då har jag slagit fel riktnummer, skulle ringa 0695, men har slagit 0696. Ursäkta mig!! -Näe det är ingen fara säger jag, lättad över att denne någon ändå väckt mig och sett till att jag inte blir alltför sen till jobbet. -Men förlåt om jag väckt dig, ber så hemskt mycket om ursäkt!
-Det gör inget säger jag, känner att det vore nog konstigt om jag började berätta att han just räddat mig från fösrsovning genom att väcka mig, men kläcker i alla fall ur mig - Det gör ABSOLUT ingenting, jag skulle ändå på jobbet. Det är ingen fara!!
Kanske inte världens roligaste historia, och jag vart ju en kvart sen på jobbet i alla fall. Men om han inte ringt fel, just denna morgon, just detta riktnummer, just denna tid så hade jag försovit mig betydligt längre är jag rädd för.
Så det kändes som att det kan bara vara ödet som ledde denne förare från DHL till mig imorse.
Tack ödet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback