Tror att jag har landat...
I detta med förlossningen.
Har ju varit nervös, orolig och rädd för förlossningen ända sen... Ja, långt innan jag blev gravid!!
Innan vi ens planerat att skaffa barn!
SPRICKA och KLIPPA är inte två ord jag vill använda i samma mening som mitt underliv!!
Ännu mindre behöva uppleva!
.
Och stundvis under graviditeten så har verkligheten kommit ikapp mig och jag fått mindre ångestattacker över att JAG faktiskt ska gå igenom EN FÖRLOSSNING!!
Varför har jag gått med på det??
.
Men nu har jag upptäckt att jag känner mig mycket lugnare inför det.
Vet inte vad som har hänt, eller om det är för att jag helt enkelt inte fattar det, men jag är inte lika rädd längre.
Det känns som att, ja, detta är ju nåt som måste ske, helt oundvikligt. Lika bra att acceptera det.
Och så hoppas på bästa hjälp med att gå igenom det så lindrigt och smärtfritt som möjligt.
Från början ville jag ju veta så lite som möjligt om förlossningen, för att inte veta allt ont som väntar, men efter föräldragruppen och efter att ha läst (eller jag är snart klar...) boken Att föda så inser jag att även kunskap hjälper.
Jag tror att just att man vet lite mer hur det går till vid en förlossning gör att man känner sig säkrare.
(Däremot tror jag inte att jag skulle må bättre av att se alla dessa förlossningsprogram där kvinnorna ligger och vrider sig i smärta, och man verkligen får veta ALLT som händer... Det är nog bara onödogt såhär innan!!)
Och det känns ju riktigt bra att inte vara lika rädd längre, även om det såklart fortfarande känns nervöst, och smärtan är ju inget jag ser framemot direkt.
.
Men, a woman got to do, what at woman got to do!
Kommentarer
Trackback
