Status: Bättre

Idag är det en helt annan fart på Alvin!
Mycket piggare, mindre "klängig" (även om just det klängiga är mest mysigt=) och äter som vanligt!
 
Det är en helt annan fart på mig oxå, men inte till det bättre. Det beror på att natten har varit den värsta sen han föddes!!
Vet inte riktigt vad som stört honom, möjligtvis att han var hungrig eftersom han åt så lite på dan igår.
 
E gick och la honom vi halv tio men han ville inte somna, bara skrek och skrek.
Sen provade jag och lyckades få honom att somna. I tio minuter. 
Sen var det skrik igen.
Efter ett bra tag så ammade jag igen, trots att jag ammade efter gröten oxå, men vad gör man?
Då somnade han om en liten stund till, tills han började att hosta och hosta, och nästan kräkas.
Då snöt jag han, fick i han lite vatten, han lugnade ner sig, men ville ändå inte sova.
Fram till....halv ett kanske så skrek och skrek och skrek han så fort han höll på att somna.
Vi gav han en alvedon "Han måste ju ha ont nånstans!?!?!".
 
Mer skrik...
 
(Tar en liten parentes här. Ibland tänker jag att det är ännu konstigare att det finns föräldrar som inte bryter ihop på sina barn när de har kolik, än de gör det. Alltså allvarligt, jag kan inte begripa hur man står ut!!! En natt är nästan mer än jag klarar av. Man blir ju helt knäckt, både av att inte kunna hjälpa sitt barn och av tröttheten. Alla föräldrar som har kolikbarn och tar sig igenom det utan att bryta ihop borde få tapperhetsmedalj! På allvar. DET är kärlek.)
 
Ja, tillslut så ammar jag igen, då han verkar vilja det.
Och då tillslut somnar han. Då kanske klockan var ett, halv två, och jag hade inte sovit en blund.
Sen vet jag inte hur många gånger han vaknade under natten.
Jag gjorde några små, tappra försök att få han att somna om, men rätt fort fick han amma.
Tappade räkning på hur många gånger han ammat, men var rätt öm i bröstvårtorna imorse!
Man orkar inte stå emot, och som sagt, kanske var han hungrig oxå, tror inte han får i sig så mycket när han ammar längre.
 
Nu har han i alla fall sovit i vagnen, nästan 2,5 timme, och jag lyckades oxå somna på soffan i kanske 1 timme, och vi har ätit både frukost och lunch, och han har inte ammat sen vi klev upp.
 
Så nu är vi lite piggare och jag tror att förkylning är på väg bort!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback