Helelena

Att jag gått och gruvat mig och funderat över denna träning, eftersom jag inte vill åka ifrån mitt lilla hjärta på kvällarna nu när jag är borta hela dagarna, så stod han vid grinden och skrek när jag for på träningen igår...

 

Inte för att jag tror att han var absolutjättemamma sjuk, mest för att jag fick vara ute i hallen (då jag klädde på mig) och han var instängd bakom grinden. Men det svider i mammahjärtat ändå!!

 

Men att träna var skönt, hårt och svettigt! Kunde låta bli att tänka på honom under tiden.

Men när stretchen närmade sig och klockan tickade så var det enda som snurrade i mitt huvud: Alvin! Alvin! Alvin!

 

Hade bett honom att försöka hålla sig vaken tills jag kom hem, men man vet aldrig.

 

Som tur var var han vaken så vi hann busa och pussas och mysa innan det var läggdags!!

 

Men jag bestämde då att på torsdagar när jag slutar 17.00 blir det nog ingen träning, tills vidare i alla fall.

För då blir det minimalt med tid!

 

Och det är inte för hans skull jag är orolig, han har det ypperligt bra med sin far, det är för min skull!!

 

Antar att detta kan låta överdrivet töntigt för de som inte varit i situationen (jag hade aldrig anat att det skulle bli såhär ens för två veckor sedan) men man blir sån här! ALLA mammor jag pratat med förstår precis vad jag menar!