Jag sprang!!
Pötsligt händer det!
Jag tog mig ut och sprang!!!!
Bara att dra på träningskläderna är en lycka!
Eller lufsa är väl kanske mer rätt ord, men ändå! Jag gjorde det! I två kilometer, minus en väldigt mörk och ojämn sträcka där min jättekassa pannlampa inte lyste upp.
(Och det var nerförsbacke, så det var inte för att maska!!)
Men det är verkligen att börja från noll, varenda litet uppförslut är en kamp, som när jag började springa!
Löjligt när man tänker att för några månader sen joggade jag en mil, och nu är två km en kamp!
Men lika lycklig är jag för det!
Och dessutom blev det några enkla styrkeövningar efteråt!
Kommentarer
Trackback
