Vi firar 50 dagar med ett riktigt långt inlägg!
I veckan har det delats en artikel från Metro i mitt sociala flöde.
Den handlar om en kvinna som drabbats av ortorexi.
Den kan ni läsa här:
Som en person som gillar att träna, så blir jag lite ledsen när jag läser den.
Att hon upplever att samhällets syn på träning är att Ironmans, maraton och kalorifrimat är grundläggande, i stora drag.
Jag bagatelliserar inte alls ortorexi, jag följer bl.a boggen
Trend och träning, som skrivs av Anna Lissjanis, en PT som själv drabbats av ortorexi, men nu är frisk igen. (Hon har tidigare även lidit av anorexi), men jag tror inte att vi kan beskylla samhället för att folk drabbas av ortorexi.
Visst är det absolut en hälsotrend nu och vi översköljs av träningstips och kostråd från alla, alla håll.
Men! Precis som med allt annat här i världen, så har vi väl ändå ett eget ansvar över hur vi väljer att leva våra liv!? Eller? Och Hälsotrenden är ju ändå en trend som vill försöka få oss att må bättre.
Jag tycker heller inte att man borde kunna stämma McDonalds för fetma eller Marlboro för lungcancer, för vi gör ju ett eget val.
Hittade en kommentar under artikeln i tidningen som beskriver ungefär hur jag tänker:
Kommentar: Hur man kan säga så? Ganska enkelt, träningen är inte något destruktivt lika lite som vatten är det. Men dricker du för mycket vatten så blir till och med det giftigt.
Att börja svartmåla träning är helt fel väg att gå, att svartmåla bra kost är helt jäkla galet.
Folk kan bli beroende av allt, folk kan gå till överstyr med allt och när det handlar just bekräftelsebehov just beträffande utseende, är det uppenbarligen otroligt starka krafter som styr om man ser på sjukdomar som Ortorexi, anorexi, dysmorfofobi osv.
Så som det målas upp här så är ju de sociala mediernas inverkan det som förstör, att känna något behov av att visa upp vartenda träningspass för världen och bekräftelsen därifrån?
Helt ärligt så finns det inte så mycket att debattera runt det här, vissa människor kommer alltid att gå för långt, det finns inget som hindrar någon som vill ha den här bekräftelsekicken så pass att de tränar sönder/svälter sig själva, precis lika lite som planscherna på väggen med dopingfaror hindrar de som vill bli stora som hus.
Ge inte folk fler anledningar till att inte ta hand om sin kropp, för att om det är något som det bör vara ännu mer debatt över så är det att den stora massan håller på att öka i vikt och bli latare, inte tvärtom...
Sen tror jag att de som drabbas av ortorexi (eller enorm övervikt, anorexia, shoppingberoende, spelberoende eller vad det nu månde vara) har en sjukdomsbild/problematik som gör det väldigt svårt för de att kunna sortera ut och stänga ute och stå emot allt tryck från media och sociala medier, att många förmodligen har lätt att bli beroende, svårt att sätta gränser. De flesta jag läst om som drabbats av ortorexi har tidigare lidit av anorexi, även hon i artikeln. Så jag tror att de drabbades problematik ligger betydligt djupare än medias hets.Det ser man ju om man tittar på Biggest loser också, jag tror att jag inte ljuger om jag säger att 100% av alla som varit med där har nån slags psykisk problematik bakom sig, ofta känslomässig. Och 100% av de har klarat av att börja träna och gå ner i vikt, när de väl ger sig själva chansen och satsar 200%. Jag tror att många (inte alla) som gör en Gastric Bypass hade kunnat klara sig utan, om de fått hjälp med kost och träning. (Detta är inte baserat på nån av de i min bekantskapskrets som genomfört denna operation, utan är en väldigt generell tanke jag har). Jag tror att om man tar de pengar som denna operation kostar att genomföra, och lägger de på en terapeut, dietist och en PT, och hjälper varje enskild person med deras egen problematik, så tror jag att många hade klarat sig utan operationen. För jag tror att det är väldigt få som rent fysiskt inte skulle klara av att gå ner i vikt, jag tror att det oftast är det psykiska som ställer till det.
Sammanfattat: jag tror att extrem övervikt, anorexi/bulimi och ortorexi i många fall egentligen är samma sjukdom/problematik, som tar sig uttryck på olika sätt. Och att GB är ett sätt att ta bort symptomen för de som hetsäter, men mot anorexi/bulimi/ortorexi finns inget man kan operera bort, där blir man tvungen att ta itu med de psykiska probemen som orsakar sjukdomen.
Träningsnarkomani; alltså en form av beroende.
Sen tycker jag överlag att hon övedriver i sin artikel.
Visst kan man hitta många bloggar som tränar extremt mycket och som äter efter väldigt strikt kost, men då får man väl se till att hålla sig ifrån de, om man inte kan skilja på sig själv och de som håller på med extremsporter som yrke.
Och de största tränings- och hälsobloggarna är inriktade på att må bra, och inte träna ihjäl sig.
Senast så vann
PT-Fia Life´s pris för bästa hälsoblogg, och hon skriver ju väldigt mycket om vikten av vila och känna av hur kroppen mår, sen hon själv gick in i väggen. På
Healthy living finns några av landets största tränings- och hälsobloggar samlade där alla jag läser i alla fall värnar om hälsa som helhet. Alltså inte bara att träna som en tok och äta som en mus, utan att hälsa är så mycket mer än bara träning och kost. Det är att må bra, hela vägen in i själen. Vilket ibland är att äta en riktigt god glass, ibland ligga på soffan en hel dag eller vad det nu är som gör att just du mår bra.
Men det är väl vårat eget ansvar vad vi väljer att läsa och följa i vårat sociala flöde.
Och att förstå att de flesta vi läser om har träning och kost som yrke, därför kan de lätt få ihop 4-5-6-7 träningspass i veckan och har evinnerlig tid att laga hälsosam mat.
Vi som har ett annat 7-16 jobb, kanske några barn och sambo har ju inte alls samma möjlighet till det.
I våran vardag är förmodligen tre träningspass/vecka helt utmärkt om vi får till!
Även om man ibland vill så mycket mer!
För mig, som lidit av övervikt pga alldeles för mycket onyttig mat och noll träning så har träningsbloggarna betytt enormt mycket.
De har gett mig jättemycket inspiration och pepp och jag tror inte alls att jag kommit igång och tränat på samma sätt om det inte varit för de.
Och jag lägger upp mycket träningsbilder både här i bloggen och på min instagram eftersom jag är så otroligt stolt över mig själv och vad jag åstadkommer! Och för att kanske, kanske kan det peppa nån annan att ta steget! Kan man inte ta det så är det ju frivilligt att avfölja mig! (Och alla andra som man upplever hetsar till nåt ouppnåeligt)
Och träning och motion är ju rena lyckopillrena,
idag får man ju det på recept vid lindrig ångest och depression, eftersom det får oss människor att må bra!
Citat från 1177:
Rörelse sätter i gång flera hälsosamma förändringar i kroppen. Man känner sig gladare, sover bättre, kan lättare hantera stress och hålla vikten. I samråd med läkare, sjuksköterska eller sjukgymnast kan motion fungera som en medicin som både förebygger och behandlar sjukdomar. Rörelse kan komplettera eller i vissa fall till och med ersätta läkemedel. Ibland är det den bästa medicinen. Aktiviteten blir en del av behandlingen.
Fysisk aktivitet har bevisad effekt att kunna förebygga eller förbättra många olika sjukdomstillstånd, till exempel högt blodtryck, kärlkramp, diabetes, benskörhet, reumatiska sjukdomar, ont i ryggen och depression. De positiva effekterna får man oavsett ålder eller träningsvana. Därför är det aldrig för sent att börja röra på sig. Den som är otränad kommer snabbt att bli fysiskt starkare.
Förstår ni hur jag menar, eller blir det bara en massa tjafs?
Kan ni inte för en gångs skulle diskutera med mig, vad tänker ni om detta?
Håller ni med?
Kan vi lägga bort allt ansvar från oss själva?
Ska vi kunna stämma McDonalds för fetma och sociala medier för ortorexi?
#blogg100
