Helelena

Dilemma -dag 17

När vi skulle på dop så tog jag fram sminkväskan, händer ju typ fem gånger per år. Och Alvin vill också vara med. 

Nån gång sa han "Ska du göra dig fin nu?". "Hrm... Nja, jo, ja, eller..."

Denna gången drog han och pyssla med nåt och sprang sen iväg, jag hann aldrig se vad, men kände på mig att det var nåt.

Han hade hittat mascaran... Och visste var den skulle vara...

"Jag vill också vara fin!!" Sa han.

"Ja, men... Du är ju så himla fin som du är!! Du är ju världens finaste!" Försöker jag... 

"Barn behöver inte måla sig, och inte vuxna heller..egentligen..." 

Alltså, hur tar man sig ur detta utan att skapa stereotypa könsroller och förvrida självkänslor? 

"Pojkar behöver inte sminka sig" försöker E, "Och inte flickor heller!!!" Skyndar jag mig att tillägga...

Nu sminkar jag mig ju som sagt ytterst sällan, men hur fan rättfärdigar man det? Jag vill inte ge han världsbilden att tjejer ska göra sig fina och klä upp sig och puttinutt, men hur ska jag då förklara att jag själv gör det? 

Mission impossible!?

"För att se lite piggare ut!?" 

#blogg100

Ja det där är ju så sjukt svårt! Har som tur var inte kommit dit än med Juno men jag vet ju att det kommer komma....som sagt, vad säger man som "anledning"? För det är ju just det där med att man vill ge sina barn 100% förutsättningar för att få den bästa självkänslan...SVÅRT!

Svårt! Kanske lägga fram det som att det är ett uttryckssätt - ungefär som att man väljer olika kläder eller hårfärg och att det inte har med att vara fin eller inte. Lura i honom det tills han blir stor nog att förstå "den verkliga anledningen"? Vad gäller genusperspektivet tänker jag att du kan fortsätta använda inkluderande ord som "människor", "hen", "alla". Alla får sminka sig men man måste inte osv.

Han är supersöt och ser ut som en medlem i Broder Daniel!