Helelena

Vis av erfarenhet, så ville jag inte alla låta honom gå, då det med sulkyn inte finns nån möjlighet att frakta honom i den, om han skulle råks på bli trött i benen. 

Vilket han brukar bli så fort vi kommit utanför grindarna på dagis de gånger jag hämtat honom för med tanken att han ska gå till farmor och farfars hus.

I alla fall. Till slut orkade jag inte säga emot nåt mer, utan med förmaningar om att det inte skulle finnas möjlighet för honom att få åka och inget gnäll om trötta ben, så fick han följa med. 

Och han gick och sprang och gick och sprang. Ända ner till bron (där pappan plockade upp oss)! En liten paus och inget gnäll! 2,5 km, mer springandes än gåendes!

Imponerad! 

Å andra sidan har jag aldrig tvekat på att han har energi som räcker till och blir över, är bara han själv som inbillar sig det!