Helelena

Såhär hade jag velat att det var!

Vaknade vid åtta och smög upp och hoppade i skidkläderna. Efter en snabb frukost så drog jag två varv i skidspåret! Nydraget spår så kanterna var vassa och glidet var kanon!! Det var knäpptyst i skogen, bara ljudet av mitt eget flås hördes.

.

Kom hem och stretchade lite innan jag gjorde i ordning ordentlig frukost som jag intog tillsammans med Älskling!

.

Sen slappade vi i soffan en stund innan vi gick ut och snickrade på huset.

.

Efter lunch vid två-snåret så gick E ut och fortsatte medans jag letade fram hantlarna och körde lite styrka.

Avslutade med en ordentlig stretch och några solhälsningar.

.

Sen blev det ett varmt, avslappnande bad med tända ljus och lyxade till det med skrubb och lotion efteråt.

.

Sen lagade vi en god söndagsmiddag, stek i lergryta och potatiskaka och nu har vi ramlat ihop i soffan och ska mysa framför en film!!

.

Skönt trött i kroppen och nöjd med dagens träning!

Saknar verkligen skidåkningen och träningen.

Och som jag tidigare sagt så är det ju klart att jag skulle kunna träna nu oxå, men nu har jag tappat så mycket och det känns omöjligt att bygga upp nånting nu, gravid i v.33, eller 34 till och med idag.

Men nu när det närmar sig tjejvasan och alla som jag åkte med ifjol är ute och tränar och upplever härligt nydragna skidspår med sylvassa kanter, soliga dagar med fantastiskt glid och bara glädjen över att röra på sig och vara stolt över passerade mil så blir det ännu värre! Även om jag skulle ge mig ut på skidorna så skulle det ju inte vara samma sak!

.

Till och med E och Svärmor var ut och åkte idag, och jag kände verkligen hur jag avundades de när de kom tillbaka, rödrosiga om kinderna, svettiga och trötta och alldeles, alldeles underbart nytränade!

.

Hittade detta inlägget från februari ifjol, och jag minns precis känslan, hur otroligt skönt det var att upptäcka att träningen inte längre kändes jobbig, tung eller belastande, utan bara bra och som ett självklart inslag i mitt liv.

Just sitter jag ju här och vet precis hur fort det går att tappa allt, och sitta i soffan varje dag igen.

Visserligen har jag ju en anledning till det, en liten sprattlande anledning, som kommer att förgylla mitt liv inom två månader, och det gör mig ingenting.

Men jag saknar det! Jag saknar det så det nästan värker i mig!!

Och jag hoppas att jag kommer att lyckas hitta tillbaka dit igen och att träningen kommer att bli en lika självklar del av mitt liv igen!

Det tror jag nog inte är någon fara! Du har ju varit där en gång, i rutinen, tror det kommer bli lättare att komma dit igen än det var första gången! Tror på dig jag :) Behöver bli lite peppad själv....:P

Jag tror som Paulin! Du kommer nog komma tillbaka snabbt om du vill! Jag kan tänka mej att de inte kommer vara så svårt att övertala någon att sitta barnvakt någon timme då och då, så att du får ge dej ut och träna lite ;)

Jag säger bara: Barnvagnspromenader. Är inte att förakta! Börja med det. Sen tror jag som dom andra, att du fixar resten så småningom.